Alexandria grundades av Alexander den store och formades av greker, romare och en kosmopolitisk borgerlighet på 1800-talet. Här finns ett nytt bibliotek, gamla katakomber och dagens fisk på bordet. Det är Egypten med salt i luften, och staden vänder fortfarande blicken mot Europa.
När man åker
Våren och hösten är skönast. Sommaren är varm och fuktig men har en svalkande havsbris, och vintern kan vara blåsig och regnig.
Hur man tar sig dit och runt
Från Kairo tar tåget ungefär tre timmar, beroende på avgång, så Alexandria går bra som heldagsutflykt. Inne i staden fungerar Uber och taxi, och mycket går att nå till fots längs cornichen.
Alexandrias spårvagn, invigd 1863, har två system: Al Ramleh längs kusten och Al Madina mot Anfoushi, Ras el-Tin och Karmouz. Byt vid Raml Station. Öppna en plats för hållplats och gångtid.
Vanliga misstag
Klä dig respektfullt och täck axlar och knän när du besöker moskéer, kyrkor och synagogor.
Öppettider och tillträde till religiösa byggnader varierar, så kontrollera innan du åker.
Ät fisk och skaldjur vid hamnen, men välj ställen med många lokala gäster.
Det moderna biblioteket invigdes 2002 som en hyllning till antikens stora bibliotek. Byggnaden är lätt att känna igen på sitt lutande, cirkelformade tak och granitväggen med inristade skrifttecken.
Sultan Qaitbay lät bygga fästningen på 1470-talet, på platsen där antikens fyrtorn, ett av världens sju underverk, en gång stod. Byggarna återanvände stenblock från det förfallna tornet i murarna. Härifrån har du en fin utsikt över stadens kustlinje.
Katakomberna från 100-talet upptäcktes av en slump år 1900, när en åsna föll genom marken. Gravkomplexet sträcker sig ner på flera nivåer, och dekorationerna blandar egyptiska och romerska drag, bland annat guden Anubis i romersk militärdräkt.
Under det moderna jordbrukslandskapet i Tell el-Dab'a ligger Avaris, hyksoskonungarnas forntida huvudstad som under Mellersta riket befolkades av en enorm semitisk befolkning från Levanten. Utgrävningar har avtäckt hus i levantinisk stil, graver med bronsvapen och palatskomplex som visar hur västasiatiska folk levde och arbetade i Egyptens delta sekler före den nya dynastins maktövertagande.
Bara ett fåtal kilometer norr om Avaris anlade Ramses II sin storslagna nya huvudstad Pi-Ramses, vilken i den bibliska texten nämns som "Ramses" – en av de förrådsstäder som israeliterna tvingades bygga i tegel (Första Moseboken 47:11, Andra Moseboken 1:11). Idag syns få spår ovan jord utöver foten av en gigantisk Ramses-staty, då staden flyttades sten för sten till Tanis under senare dynastier.
Tell el-Maskhuta i Wadi Tumilat identifieras som den bibliska förrådsstaden Pithom (från egyptiskans Per-Atum, "Atums hus"). Utgrävningar här har avtäckt massiva magasin och förrådsbyggnader uppförda i soltorkat lertegel, precis vid den östra ökenkorridor som förband Nilens delta med Bitter-sjöarna och Sinai.
Området runt Tell el-Retaba i Wadi Tumilat förknippas med Succoth, den allra första anhalten där israeliterna slog läger efter att ha brutit upp från Ramses (Andra Moseboken 12:37). Dalgången utgjorde den naturliga utvägen österut ur landet Goshen och var ständigt befäst med egyptiska garnisoner som övervakade gränsen.
Längst norrut i deltat ligger denna uråldriga ruinhylla som markerade Egyptens nordligaste kultplats. Som religiöst centrum för guden Amun under Tredje mellantiden var staden en viktig samlingspunkt i det nedre Egypten under den epok när den judiska diasporan började slå sig ner i Nilens delta.
Mostorod är ett av de tidigaste stoppen längs den heliga familjens rutt i deltat. Här finns kyrkan Al-Mahamma (som betyder "Badplatsen"), uppförd över en källa där Maria traditionellt sägs ha badat det lilla barnet Jesus och där en vattenkälla sprang fram ur marken vid deras ankomst.
I stadsdelen Sakha i norra deltat står kyrkan tillägnad Jungfru Maria, vilken bevarar en mycket speciell sten känd som Bikha Isos ("Jesu fotspår"). Enligt koptisk tradition trampade det lilla barnet på stenen så att hans fotavtryck mejslades in i stenhällen, vilken gömdes undan i sekler för att skyddas och återupptäcktes under 1900-talet.
Vid ruinerna av den antika staden Bubastis (känd för sin kult av kattgudinnan Bastet) gör koptisk tradition gällande att när den heliga familjen klev in i staden kollapsade de hedniska avgudabilderna i templen. Efter att ha vägrats dricksvatten av lokalbefolkningen lät Josef ett vattenhål springa fram ur marken, vars källa fortfarande pekas ut bland ruinfälten.
I staden Belbeis stannade den heliga familjen enligt koptiska källor och vilade under skuggan av ett stort träd, vilket kom att kallas "Mormors träd". Platsen blev senare en viktig pilgrimshalt och rymmer idag den koptiska kyrkan tillägnad Sankt Georg (Mar Girgis).
När mackabéerna tog över prästämbetet i Jerusalem på 100-talet före vår tideräkning flydde den avsatte översteprästen Onias IV till Egypten. Med tillstånd från Ptolemaios VI uppförde han en kopia av Jerusalems tempel i Tell el-Yahudiya ("Judarnas kulle"). Templet stod i över tvåhundra år innan det stängdes av romarna år 73 efter Kristus.
Till denna befästa gränsstad i östra deltat flydde en stor judisk grupp tillsammans med profeten Jeremia efter Jerusalems fall år 586 före vår tideräkning (Jeremia 43:5–7). Ruinhöjden Tell Defenneh rymmer resterna av en massiv saitisk fästning där Jeremia enligt traditionen gömde stora stenar under tegelgolvet som ett tecken på Babylons kommande dom över Egypten.
Den nuvarande storslagna synagogan på Nabi Daniel-gatan uppfördes 1850 på platsen för en betydligt äldre synagoga från 1300-talet som förstördes under Napoleons fälttåg. Med sina italienska marmorpelare och plats för tusen besökare minner den om Alexandrias en gång så enorma judiska befolkning, vars rötter går tillbaka till stadens grundande av Alexander den store.
Katedralen står på den plats där Sankt Markus, evangelisten som förde kristendomen till Egypten år 42 efter Kristus, enligt traditionen grundade sin första församling och led martyrdöden. Katedralens krypta rymmer kvarlevorna av Sankt Markus samt huvudet av den tidige koptiske påven Peter I.
Byggd under det sena 1800-talet i Alexandrias kommersiella hjärta vid El-Manshiya. Synagogan var en av flera mindre bönesalar som användes av köpmän och hamnarbetare i staden utöver den stora centrala synagogan.
I staden Damanhur i Nilens delta ligger begravningsplatsen för den vördade marockanske kabbalisten Rabbi Yaakov Abuhatzeira, som avled här 1879 under sin pilgrimsfärd till Israel. Graven utgjorde i decennier en av Nordafrikas mest betydelsefulla judiska pilgrimspunkter (Hiloula).
Moskén ligger på platsen för det antika Athanasius-klostret från 300-talet. Den byggdes om till moské under den tidiga islamiska erövringen och renoverades i storslagen stil på 1850-talet under Abbas I. Det var i denna moské som den berömda tillskrivna "Nectanebo II:s sarkofag" upptäcktes av franska vetenskapsmän under Napoleons expedition.
Belägen alldeles intill El-Mursi Abul Abbas-moskén. Moskén är tillägnad 1200-talspoeten Imam al-Bousiri, författaren till Al-Burda ("Mantelns dikt") – en av den islamiska världens mest berömda hyllningsdikter till profeten Muhammad.
Moskén ligger intill Alexandrias huvudsakliga järnvägsstation och är byggd över graven för det andalusiska helgonet Jaber ibn Ishaq. Den nuvarande moderna moskén är ett viktigt andligt landmärke i de östra stadsdelarna.
En av Alexandrias få bevarade moskéer från den osmanska eran, uppförd 1684 av nordafrikanska köpmän. Moskén är uppbyggd på två våningar där bottenvåningen består av butiker och bönesalen stöttas av forntida grekisk-romerska pelare i marmor.
Känd för sin vackra strandnära placering i östra Alexandria. Moskén är uppkallad efter eremiten Bishr ibn al-Hussein som slog sig ner i sanddynerna här på 1100-talet och hyser hans gravkammare.
Belägen i den historiska tegelstaden Rosetta. Moskén har en unik inredning stöttad av tjugoen återanvända forntida stencylindrar och marmorpelare hämtade från grekisk-romerska ruiner i deltat.
Detta är Rosettas äldsta och största moské, grundad på 1500-talet. Moskén är uppdelad i två halvor med över hundra pelare och var centrum för stadens motstånd mot den brittiska Fraser-expeditionen 1807.
Uppförd 1722 och berömd för sin unika tvåvåningsminaret i mönstrat svart och vitt tegel, ett stilmässigt kännetecken för osmansk deltamuslimsk arkitektur.
En av de fyra största sufiska helgedomarna i Egypten, belägen i staden Desouk. Moskén rymmer graven för Ibrahim al-Desouki (1200-talet), grundare av Desoukiya-sufiorden, och lockar miljontals besökare under sina årliga festivaler.
Belägen i hjärtat av Tanta i Nilens delta. Detta är den heligaste sufiska platsen i Egypten, uppförd över graven för Ahmad al-Badawi (1200-talet). Hans årliga moulid samlar över två miljoner pilgrimer och utgör en av arabvärldens största religiösa sammankomster.
Uppförd av den sista mamlukiska sultanen Qansuh al-Ghouri på 1500-talet som ett utpostmonument nära hamnen för att stärka kustförsvaret mot den osmanska flottan.
Byggd av sultan Qaitbay på 1470-talet vid Nilens västra utlopp. Det var i murarna till detta fort som franska soldater under ledning av kapten Pierre-François Bouchard fann Rosettastenen 1799.
En av Alexandrias äldsta synagogor, grundad under 1300-talet av sefardiska judar som flytt från Spanien. Även om byggnaden ändrats genom sekler, bevarar platsen minnet av Alexandrias tidiga sefardiska historia.
Den röda granitpelaren är omkring 27 meter hög och restes omkring år 297 till kejsar Diocletianus ära. Namnet är en medeltida missuppfattning, och under pelaren ligger resterna av Serapeum, Serapis tempel.
Längst österut i Alexandria lät khediven Abbas II bygga detta sommarpalats i en lekfull blanding av osmansk och italiensk renässansstil, komplett med ett högt torn inspirerat av Florens. Palatset omges av hundra hektar uppvuxna trädgårdar fyllda med dadelpalmer och tallar som sträcker sig ner mot privata havsvikar. Det är alexandrinernas främsta utflyktsmål när storstadshettan blir för påtaglig.
Det var här, i den brännande ökensanden väster om Alexandria, som de allierade styrkorna under general Montgomery vände krigslyckan mot Rommels Afrikakorps hösten 1942. Idag vilar tiotusentals soldater från samväldet, Tyskland och Italien under välskötta rader av gravstenar och minnesmärken. Det intilliggande museet ger en dov och saklig inblick i ett av andra världskrigets mest avgörande pansarslag.
Med sina graciösa vita kupoler, intrikata arabesker och åttakantiga minaret dominerar denna 1900-talsmoské stadsdelen Bahary. Moskén är uppförd över graven till ett andalusiskt helgon från 1200-talet och utgör hjärtat i Alexandrias islamiska kvarter. Inuti möts besökaren av pelarsalar i italiensk marmor och finstämda träarbeten som visar upp modern egyptisk moskéarkitektur när den är som vackrast.
Museet ligger i en restaurerad italiensk villa från 1920-talet och ger en lättöverskådlig introduktion till stadens historia, från faraonisk tid till romartid och islamisk tid. Där visas bland annat statyer som bärgats från havsbotten, där delar av det antika Alexandria sjönk.
Detta tempelkomplex byggdes av Ptolemaios II på 200-talet före vår tideräkning och vaktas av en miniatyrkopia av det antika fyrtornet i Alexandria. Platsen fungerade som en viktig hamn- och handelsstad vid sjön Mariout. På senare år har templet nått världsrykte genom de arkeologiska utgrävningar som söker efter den sista drottningen Kleopatras och Marcus Antonius ännu oupptäckta gravkammare.
Det historiska åttakantiga fyrtornet i Port Said byggdes 1869 av gjutjärn och betong och var en av de första byggnaderna i sitt slag i världen när det restes för att vägleda fartygen in i den nyöppnade Suezkanalen. Att gå längs promenaden i Port Said ger en unik inblick i kanaltrafiken, där enorma containerfartyg ser ut att glida fram mitt bland stadens klassiska 1800-talshus med sina träbalkonger.
I den grönskande staden Ismailia, som anlades som administrativt centrum under kanalbygget, står det eleganta gamla högkvarteret för Suezkanalbolaget. Staden präglas än idag av en franskinspirerad villastadsarkitektur från sent 1800-tal med breda alléer och stora trädgårdar. Platsen berättar historien om det gigantiska ingengörsprojekt som permanent kopplade ihop Medelhavet med Röda havet.
Långt ute på Deltats slätter ligger ruinerna av Tanis, som var Egyptens huvudstad under den 21:a och 22:a dynastin. Det var här arkeologen Pierre Montet 1939 gjorde ett av historiens största fynd: de intakta kungagravarna innehållande den berömda silverfaraon Psusennes I:s skatter. Idag ligger stencylindrar, granitobelisker och trasiga statyer spridda över fältet likt en kvarglömd forntida stengrav.
Det var i denna hamnstad nära Nilens västra utlopp som franska soldater 1799 fann den berömda Rosettastenen, nyckeln som lät Jean-François Champollion knäcka hieroglyfernas gåta. Rosetta är dessutom berömd för sin unika osmanska tegelarkitektur från 1700-talet, där husen har intrikata mönster i svart och vitt tegel samt fantastiska mashrabiya-galler.
Enligt den antika skriften Aristeasbrevet var det på ön Pharos – i skuggan av det berömda fyrtornet – som de sjuttiotvå judiska lärda isolerade sig i sjuttiotvå dagar för att översätta Toran till grekiska. Denna översättning blev den bibeltext som användes av den tidiga kristna kyrkan och citeras i Det nya testamentet.
Dessa mindre kända underjordiska gravkomplex i västra Alexandria visar hur grekiska, romerska, judiska och egyptiska begravningssymboler smälte samman i stadens kosmopolitiska miljö under det första århundradet.
En romersk bosättning med Egyptens enda kända romerska teater, badhus och föreläsningssalar. Det är en lugn och överskådlig plats mitt i stadens vimmel.