Mykerinospyramiden

Du står framför den sista och minsta av de tre stora pyramiderna på platån, bara 65 meter hög när den begav sig, i dag nedsliten till 61, med sidor på omkring 105 meter och en lutning på drygt 51 grader. Mindre i mått, ja, men inte mindre gåtfull, och om en liten stund ska du själv få kliva ner i den och se varför.

Ingången väntar på norra sidan, en nedåtsluttande gång som för dig först till ett litet förrum. Här sitter smala skendörrar inhuggna i väggen, dörrar som aldrig var till för att öppnas, bara till för att fungera symboliskt som en passage för den dödes ande. En horisontell gång tar vid mot pyramidens mitt, och innan du når djupare passerar du tre smala rännor, en gång tänkta för stenpluggar som skulle försegla gången för alltid efter begravningen. Strax därefter öppnar sig ännu ett rum, och rakt ovanför dig mynnar ett blint schakt, en igenmurad ingång från en tidigare, betydligt mindre tänkt pyramid. Byggarna ändrade med andra ord planerna under resans gång, och lämnade spåren av sitt omtänkande kvar i stenen för dig att upptäcka fyra och ett halvt tusen år senare. En trappa i golvet för dig vidare ner till den egentliga gravkammaren, vars tak är huggen i en valvform, och strax under den ligger ännu en sidokammare, nåbar både härifrån och från förrummet ovanför.

När britten Howard Vyse år 1837 först trängde ner hit fann han något som skilde sig helt från de enkla, osmyckade sarkofagerna i de båda andra kungarnas pyramider: en sarkofag i mörk basalt, rikt utsirad med det så kallade palatsfasadmönstret, ett slags symboliskt relieferat mönster föreställande en kunglig byggnads fasad. Vyse lät skeppa sin dyrbara fyndighet mot England, men fartyget, Beatrice, gick under i en storm hösten 1838, troligen i Biscayabukten, och sarkofagen ligger alltjämt kvar på havsbotten, aldrig återfunnen.

Men historien tar en oväntad vändning. I samma pyramid hittade Vyse också en träkista med Mykerinos eget namn inristat, formad efter den mumie som låg i den. Problemet är att kistans form och stil inte alls stämmer med Mykerinos egen tid, utan pekar mot den tjugosjätte dynastin, nästan artonhundra år senare. Allt tyder på att prästerna då gav kungen en ny, symbolisk gravläggning, långt efter att den ursprungliga graven redan plundrats. Och om kistan var en sentida ersättning, varför då inte också den ovanligt praktfulla stensarkofagen, så olik de enkla vid Cheops och Kefren? Just vid ingången, ute på pyramidens fasad, finns faktiskt en inskrift som bekräftar att upprustningsarbeten verkligen utfördes under den tjugosjätte dynastin, ett högst konkret spår av den gåta du just har snuddat vid.

På östra sidan väntar dessutom det bäst bevarade av alla dödstempel på hela platån, medan daltemplet som en gång hörde till ligger begravt under en levande, islamisk begravningsplats i dag, fortfarande utom räckhåll för arkeologernas spadar och kanske, åtminstone än så länge, en gåta som får förbli olöst.